Redo

Vintern är på ingång och soptunnorna vid småbåtshamnen i Kängsön är redo att ta emot vintern. De ser nästan ut som om de stoppat har stoppat ned huvudet i marken för att på så sätt slippa uppleva vintern.

Tre fel

Sommarens löv faller till marken där de bildar högar. De gula och röda löven kan lätt uppfattas som vackra, men ack så förrädiska de blir på marken. Det är rent av livsfarligt att gå på löven, de har blivit hala, vilket även är något som tåg och tunnelbana drabbas av.

Tiden för förseningar i järnvägstrafiken beroende på lövhalka är inne, som framåt vintern kommer ersättas av frusna växlar. Även vår och sommar har sina orsaker till förseningar som lättast förklaras med signalfel.

Innan gryningen

Igår skrev jag om min morgonpromenad och båten som gäspade i morgonljuset och dagens ämne är på samma tema. 

Innan gryningsljuset kommer med dagen ligger nattens mörker med en fuktig lätt dimma i Humlegården. Natt är avsaknad av ljus och det finns konstljus från parkens belysning och morgontidiga bilister som lyser upp stadslandskapet. Jag hoppas på fler tillfällen framöver att fånga ljusstrålar i dimman.

Brasan

För några dagar sedan skrev jag om den gångna helgens eldande. Bilden visade en eld som var i sin linda. De bortrensade buskarna räckte till två dagars eldande. Tomten är nu redo att ta emot den första snön och som björnen gå i vinteride. Ovanstående bild får bli en avslutande bild från höstrensningen norr över.

Solnedgång

Gårdagens solnedgång var magisk här i Norrbotten. Dagen erbjöd kortärmsväder, även om vi nu är i mitten av oktober. Det borde kommit snö och ligga ett tunt lager is på sjön. För tre år sedan hade det redan kommit 70 cm snö vid samma tdpunkt på året. Bara att njuta sommarens sista värmande strålar så länge det går.

Det brinner en eld

Höststädning på gården och ris samlas samman till en hög.. En tändsticka antänds och en värmande brasa är ett faktum.

Fotoutflykt

Gårdagen, den första dagen i oktober bjöd på ett fantastiskt skönt sommarlikt höstväder. En fotoutflykt stod på programmet med förhoppning om solbränna och naturupplevelse. Jag styrde kosan mot fågelsjön, den jag skrev om för någon dag sedan och kunde raskt konstatera att svanfamiljen inte längre kvar i sjön.

Halvvägs runt sjön finns en bänk under ett äppelträd intill sjön. Att tankarna gick till Newton och hans upptäckter om risken med att sitta under ett träd där frukt faller mot marken. Funderade en stund över vad som hade hänt om äpplet istället för att falla ned intill honom hade träffat hans huvud istället.

För en tid sedan såg en intervju med en naturfotograf som fotade rovdjur i de svenska skogarna, där han berättade om sina möten med dem. Vissa människor tycks ha en förmåga att djuren kommer fram till dem och känner trygghet var hans uppfattning om hur tilliten fungerar. En erfarenhet väl värd att pröva och en bra plats att göra det på är bänken under äppelträdet.

Direkt när jag sätter mig kommer en slända flygande och sätter sig på bänken intill mig. Den sitter där en stund innan den flyger till jackan jag har på mig. Efter kort stund lyfter den och flyger till min hand och det kittlar till lite när den landar. Kan hända det ligger något i det att vissa personer kommer djuren till. För bra för att vara sant tänker jag och slår bort tanken.

En bit ut i sjön ser jag en and simma för att då och så titta mot mitt håll. Helt plötsligt ser jag den komma simmande mot mig. Väl framme vid strandkanten tar den sig med viss möda upp och vaggar fram till bänken jag sitter på. Den öppnar näbben och utstöter sitt kvackande läte. Den tycks vilja kommunicera med mig. Tänk om det ligger något i tanken jag nyss slog bort?