Tunnelbanestation Slussen

Stationen har varit i bruk sedan 1933 som ändstation för spårvagnarna mot söderort. Spårvagnslinjen gick så som tunnelbanan gör idag genom tunneln mot Skanstull och vidare ut på Skanstullsbron. Spårvagnslinjerna hade hållplatser under jord på samma ställen som tunnelbanan idag har sina stationer. Minns jag rätt hette hållplatserna Södermalmstorg och Ringvägen, de som idag är Medborgarplatsen och Skanstull.

I slutet av 1940-talet påbörjades ombyggnaden av tunneln och dess hållplatser från spårvagnsstandard till tunnelbanestandard. Invigning av de från spårväg ombyggda linjerna söder om Stockholm till tunnelbana sker 1950. De gamla spåvägarna gick i ovan gjord utanför stadskärnan och där det var möjligt återanvändas linjesträckningarna.

Kullens fyr by night

Som rubriken antyder är det Kullens fyr i kvällsljuset som syns på bilden. Det får mig osökt att tänka på teveserien från 60-talet som hette ”Kullamannen”.  Självklart är den i svartvitt och kan upplevas som både spännande och skrämmande för de minsta. I gruvorna i Höganästrakten utspelar sig om jag minns rätt en del av handlingen, när ungarna som bor på Himmelstorp kommer att tampas med spioner.

Maktens symboler

Symboler för en dynasti är viktiga inslag i gatubilden för att befästa dess legitimitet. Det är inte ovanligt att härskarens porträtt finns uppsatta i totalitära regimers finns upphängda i jätteformat på fasder eller som statyer på torgen. I Stockholm finns den nuvarande kungaätten representerad med en staty av Karl XIV Johan tillika Karl III Johan i den norska kungalängden. Ännu har jag inte hittat någon staty av Gustav IV Adolf som fick det hett om öronen efter förlusten av den östra rikshalvan.

Spaning – Rikssexan

Det är rester av Rikssexan som syns på bilden och det är  i runda slängar femtio år sedan denna vägsträcka senast användes. Den löper parallellt  och nära på södra sidan om  den breda f d E18/E20 mellan Slyte och Götlunda, som i sin tur har ersatts med en motorväg med en sträckning norr om Arboga.

Vägräckerna har suttit fast i granitblock och alltjämt är vägen farbar i måttliga hastigheter. Under löven går det att finna den asfalt som tidigare bildade en del av vägen mellan Göteborg och Stockholm. Sakta tar naturen över, även om det tar förvånandsvärt lång tid. Nog kunde de bygga tid förr i tiden.