Underjorden

Att sopa problemen under mattan är ett vedertaget talesätt. Framkomlighet och effektivitet är något som stockholmarna redan på 1930-talet började att se som ett växande problem. Lösningen blev ett tunnelbanesystem, först med spårvagnar mellan Slussen och Skanstull för att runt invigas år 1950 som tunnelbana så som vi känner den idag.

Tunnelbanan fylle här om året 60 år och de moderna vagnarna med bättre komfort har gjort sitt segertåg genom markens håligheter. Den ryckiga gången skriken i skenorna mellan Östermalstorg och T-centralen är ett minne blott. Tunnelbanan blir aldrig någon trevlig institution, även om Odenplan, Hötorget och Rådmansgatan hör till mina favoritstationer.

Dagens shopping

Plötsligt stod jag inför det faktum att jag hade köpt mig ett par jeans. Jag förstår inte hur det hade gått till med tanke på att det är tråkigt att handla kläder. Tyvärr han jag inte med att prova dem, ty arbetet kallade. Är de inte fina så säg?

Spårvagnar, en teknisk relik

Spårvagnar en teknisk relik från 1800-talet, tycks fungera som kollektivtrafik i Göteborg. Kan hända det inte går att gräva ned dem som stockholmarna gjorde och kallade sina spårvagnar för tunnelbana. En tids studerande av vagnarna ser jag fördelen med att transportera stora mängder människor ovan jord. Att se omvärlden och slippa ta sig upp ett tretiotal meter ur avgrunden är klara fördelar.

Jag spår att inom en tioårsperiod har även Stockholm ett stomnät med spårvagnar som trafikerar stadens gator,

Depåstopp

Örnsköldsvik ligger alltid bra till för ett stopp på resan mellan hemorten och destinationen. Intill rondellen finns det minst tre bensinstationer och två hamburgerier. Tyvärr har Sibyllan fått stryka på foten. Både förare, passagerare och bil kan få nödvändig påfyllning av energi och tömning av restprodukter utan att tappa alltför mycket i tempo tack vare det strategiska läget med in- och utfart i en rondell där hastigheten redan är reducerad till 50 km/h. 

Bilden visar en av mackarna sedd från ett av hamburgerierna.

Stämningsbilder med mobilkamera

I ett försök att skapa stämningsbilder anskaffades två vinglas lagom fyllda med vin, en solnedgång och en hjälpreda. Kameran är en mobiltelefon.  Om bilden blev bra överlåter jag till dig kära läsare att bedöma.

Kullens fyr by night

Som rubriken antyder är det Kullens fyr i kvällsljuset som syns på bilden. Det får mig osökt att tänka på teveserien från 60-talet som hette ”Kullamannen”.  Självklart är den i svartvitt och kan upplevas som både spännande och skrämmande för de minsta. I gruvorna i Höganästrakten utspelar sig om jag minns rätt en del av handlingen, när ungarna som bor på Himmelstorp kommer att tampas med spioner.

Maktens symboler

Symboler för en dynasti är viktiga inslag i gatubilden för att befästa dess legitimitet. Det är inte ovanligt att härskarens porträtt finns uppsatta i totalitära regimers finns upphängda i jätteformat på fasder eller som statyer på torgen. I Stockholm finns den nuvarande kungaätten representerad med en staty av Karl XIV Johan tillika Karl III Johan i den norska kungalängden. Ännu har jag inte hittat någon staty av Gustav IV Adolf som fick det hett om öronen efter förlusten av den östra rikshalvan.

Lego en gränslös lek

 

Lego var en tacksam present på 70-talet. De var leksaker som främjade kreativiteten, genom att bystenarna kunde kombineras med varandra på ett oändligt antal sätt. Att bygga enligt ritningen som följde med i asken var inte ett krav, det gick att tänka utanför lådan och göra helt egna konstruktioner. Fantasin satte gränserna som efter en natts sömn lätt gick att tänja på.

Ena dagen grävskopa för att nästa dag bli en rymdraket eller en igloo. Lego var på sin storhetstid ett flexibelt system som stimulerade kreativitet utan att vara begränsande med allför många specialdelar, som dagens system tyvärr har.

Färsk mjölk

Jag blir fascinerad när jag läser budskapet ”Nordens enda mjölkchoklad gjord på färsk mjölk”. Den första tanken som kommer upp är att mjölkchoklad bereds Omedlbart efter att kon har mjölkats. Orimligt men väl det budskap som förs fram. Den andra tanken är att de andra tillverkarna har gammal och sur mjölk de köpt upp billigt från butikernas restlager. Ett sådant förfarande borde varit avslöjat sedan länge, så det faller nog bort. Helt säker kan jag dock inte vara. En tredje möjlighet är att de inte finns mer än en mjölkchockladtillverkare i hela Norden. Knappast troligt med tanke på en ishall har samma namn som en närbelägen konfektyrfabrik. Den fjärde tanken blir att de övriga tillverkarna använder pulvermjölk och att denna använder mjölken som den ser ut innan den blir torrmjölk. De kan ju förstås blåljuga.