Fotoutflykt

Gårdagen, den första dagen i oktober bjöd på ett fantastiskt skönt sommarlikt höstväder. En fotoutflykt stod på programmet med förhoppning om solbränna och naturupplevelse. Jag styrde kosan mot fågelsjön, den jag skrev om för någon dag sedan och kunde raskt konstatera att svanfamiljen inte längre kvar i sjön.

Halvvägs runt sjön finns en bänk under ett äppelträd intill sjön. Att tankarna gick till Newton och hans upptäckter om risken med att sitta under ett träd där frukt faller mot marken. Funderade en stund över vad som hade hänt om äpplet istället för att falla ned intill honom hade träffat hans huvud istället.

För en tid sedan såg en intervju med en naturfotograf som fotade rovdjur i de svenska skogarna, där han berättade om sina möten med dem. Vissa människor tycks ha en förmåga att djuren kommer fram till dem och känner trygghet var hans uppfattning om hur tilliten fungerar. En erfarenhet väl värd att pröva och en bra plats att göra det på är bänken under äppelträdet.

Direkt när jag sätter mig kommer en slända flygande och sätter sig på bänken intill mig. Den sitter där en stund innan den flyger till jackan jag har på mig. Efter kort stund lyfter den och flyger till min hand och det kittlar till lite när den landar. Kan hända det ligger något i det att vissa personer kommer djuren till. För bra för att vara sant tänker jag och slår bort tanken.

En bit ut i sjön ser jag en and simma för att då och så titta mot mitt håll. Helt plötsligt ser jag den komma simmande mot mig. Väl framme vid strandkanten tar den sig med viss möda upp och vaggar fram till bänken jag sitter på. Den öppnar näbben och utstöter sitt kvackande läte. Den tycks vilja kommunicera med mig. Tänk om det ligger något i tanken jag nyss slog bort?